Time

Fokus

Jag har tappat mitt fokus. Brukar bli så efter en månad av träning eller så.

Detta har varit jag nu i dagarna.

Det brukar bli så när jag är deppig även om jag vet att det bara hjälper för stunden och sen så mår jag skit jätte länge istället. Plus att när jag jobbar oregelbundna tider så tycker jag det är okej att slänga i mig snabbmat. Men det är inte okej så jag försöker hitta ny inspiration istället.

Genom att erkänna mina misstag ska jag övervinna dem!!

Time

Livet

Jag andas. Jag slår upp ögonen varje dag. Jag sätter den ena fotten framför den andra och får dagarna att gå framåt. De gör de ju än dock men jag försöker vara en del av dem. Följa med varje dag och få något ut av dem. Jag vaknar och går och lägger mig och däremellan så andas jag, jag pratar med folk om de vill lyssna. Jag kollar på folk om de vill bli sedda och där emellan existerar jag bara så länge tiden gör det också.
Så funderar jag..
Lever jag nu eller är jag bara vid liv?
Just nu känns det som det senare men jag kämpar för att uppnå det första.
Tänk på barnen i Afrika som de alltid sa när jag var liten. Jag har det ju bra, konstigt på hit det där att vi som har det bra fysiskt ska gå och må dåligt psykiskt. Vad är meningen med det?

Nu ska jag pallra mig i väg till gymmet. Vågen visade sist 67.8 kg alltså en upp gång med två hekto. Inte så farligt med tanke på att det varit svårt att få in gymmet nu när jag jobbar så konstigt.

Mätte mig även igen:
Mage; 95 cm
Rumpa; 97 cm
Midja; 87

ja, jag har en jäkligt udda kroppsform. Ser ut som ett päron typ. Smalt upp till och ju längre ner vi kommer desto bredare bli det. Nå ja, nu väntar gymmet.

See ya

Rädsla

För att inte räcka till. Jag lider av det. Jag har alltid varit så rädd för att inte bli omtyckt så pass att jag sätter krokben för mig själv. Jag kan aldrig lite på att någon tycker om mig när jag så sällan gör det själv.

Självömkligt det blev, nåja.

På torsdag hinner jag ställa mig på vågen igen. Sen sist har jag haft så jäkla fullt upp men vad den än visar så är det bara att jobba ut i från det.

Varför!

Det här är varför jag inte ska tappa fokus, För jag vill inte vara så där rund igen. Träningen har inte infunnits denna vecka, massa skit och lathet som kommit vägen.

Så nu peppar jag på nytt och minns varför jag gör det!

När det blir mörkt

Och så kommer det bara. 

Som ett stort mörker som täcker min syn.

Från ingenstans och sätter klorna i mig och det blir dåligt med luft.

Jag tjippar efter luft och det blir tungt i huvudet.

En kyla sprider sig inuti.

Hela min kropp lamslås och blir så tung och det är svårt att röra sig.

Vill bara lägga mig ner i sängen, dra täcket över mig och fly.

Men jag vet ju att det inte funkar.

Den följer efter.

Som en ovälkommen gäst som etsar sig fast i mitt psyke.

Det går inte att fly, vart jag än vänder mig så är den där.

Det är då jag förstår dem som tar alla medel för att bli kvitt den.

Tanken sveper förbi.

Nej! Jag ska inte ge vika, det är min kropp, mitt psyke!

Försvinn du hör inte hemma här, du äger inte mig!

Andas, andas sakta men säkert.

Ett steg i taget, ett andetag i taget.

Ljuset kommer tillbaka.

Ljuden kommer tillbaka.

Värmen kommer tillbaka.

Jag vann igen, jag kom tillbaka igen på egen kraft inga hjälpmedel.

För jag är stark, jag kan!

Måste minnas det, måste fortsätt.

Och om jag inte orkar?

Finns inte, orkar jag inte ger jag upp, ger jag med mig, då försvinner jag.

Nej, inte ett val.

Så jag fortsätter andas djupt.

Då vinner jag. 

Tills nästa gång.....